Sittfläsk och vackra ord

Med ens brakar vårsolen ner där ute. Jag blundar och upprepar för mig själv Stephen Kings ord: den som låter sig distraheras av vackert väder skriver inga romaner. Sittfläsk måste till!

Sant. Fast jag skriver inte ändå just nu. Väntar på besked från förlaget. Vad vill de att jag ska göra? Ta fram bödelsyxan och klyva manus i två? Eller döda det? En överhalning är nödvändig, men frågan är hur omfattande. Allt hänger i luften än ett  tag.

Under tiden har jag röjt i pappershögarna på skrivbordet. Det tog en dag, men det var det värt. Med ens tar det inte längre emot att sätta sig vid datorn.

Ett städat skrivbord är bra för små författare, i alla fall för mig. Med tusentals sidor anteckningar och kopior ur böcker och av artiklar från nätet så gäller det att det är ordning på pärmar och mappar. Annars har jag ändå ingen nytta av dem.

Ibland förbannar jag att jag är så noggrann med alla detaljer, läser, söker, frågar experter. Men så jobbar jag. Ändå hittar jag faktamissar när jag nu läser igenom både Månskensvargen och Ormringen och manus till del tre, Örnflöjten. I de redan tryckta böckerna är inte mycket att göra åt saken, men i trean finns ännu tid att rätta och ändra, som tur är.

Inspiration hittar jag i ännu en bok med skrivarråd, Ursula K Le Guin, Steering the Craft.

Ja, det är fantasy-drottningen, den mästerliga skaparen av Övärlden, som delar med sig av skrivarråd.

Boken innehåller även skrivövningar för den hugade, den är tänkt att användas både i ensamhet och på skrivarkurser. Jag hoppar övningarna, läser boken som nöje och inspiration. (Även  Le Guin hänvisar för övrigt liksom King till The Elements of Style av Strunk och White. Borde man försöka hitta den?)

Ett råd från Le Guin, ett som jag själv behöver ha i bakhuvudet när jag skriver:

”… it isn’t serving the story well if its rhythm is som unexpected, or its beauty so striking, or its similies or metaphors so dazzling, that it stops the reader, even to say Ooh, Ah!”

Vackra ord räcker inte. Det viktiga är berättelsen, drivet, framåtrörelsen.

”… the bacis function of the narrative sentence is to keep the story going and keep the reader going with it.”

Bara att tugga i sig och jobba på!