Hur når man ut med sin bok?
Det var temat för en kurs som Författarförbundet anordnade nyss.
Och oj, det är mycket man som författare förmodas göra: annonsera på Facebook, finnas med där och på Twitter och Tinder och Instagram, vara med på mässor och marknader, skapa mejlinglistor, se till att synas i tidningar och teve … eller varför inte stå mitt i gatan klädd som clown och hojta köp min bok!
Phu! Man undrar: när ska den stackars författaren få tid över för att skriva de där böckerna som han-hon-den-det ska stå på huvudet för att göra reklam för?
Men syns du inte så finns du inte. Och förlagen satsar möjligen på annonser för de stora och kända författarna, och det är bara några få som får vara med i tevesofforna. Så resten av oss får fixa reklamen själva.
Jag försökte nyss lyda i alla fall ett av råden och skapa en annons för senaste boken, Falkens döttrar, på Facebook. Det skulle vara lätt, sa dom.
Ha! Försök själva! Efter att tredje gången ha fått förslaget att annonsen ska synas i USA, och utan att kunna ändra till Sverige, så gav jag upp innan jag ens skapat nån annons.
Det får räcka med att jag skriver och lägger ut bilder så gott som dagligen på fejjan, och ibland i denna blogg.
Eftersom jag skriver om medeltiden finns jag också på i alla fall några medeltidsmarknader: Tuna Ting, Hedemora, Leksand, Visby, och kanske Ljonga Ting i Linköping, om de får någonstans att hålla till. Just nu pågår arkeologiska utgrävningar där de brukar finnas.
I Visby brukar jag låna en signaltrumpet att locka folk med. Det funkar fint. Kanske dags att investera i en egen lur?
Vi syns och hörs!
