Visst var det Hemingway som myntade uttrycket ”kill your darlings”? Min nya husgud Stephen King citerar honom givetvis, som så många andra som försöker ge råd till författare. Jag säger det till mig själv, gång på gång.
Slå ihjäl dina älsklingar!
Men oj, så det svider, att stryka den där tjusiga meningen, den geniala liknelsen, det där lilla extra som jag var så nöjd med. Men i grunden handlar det om vad berättelsen behöver för att flyga lätt, och vad som i stället hindrar den från att lyfta.
Så där sitter jag med mitt manus, med mord i sinnet. Svårt för en vekhjärtat typ som jag.
Stephen King citerar sin husgud, The Elements of Style, av William Strunck Jr och E.B. White: ”uteslut alla onödiga ord”.
Frågan är bara vilka som är onödiga?
The Elements of Style (och King) ger rådet: stryk tio procent!
King förutsätter att man har en första råversion av berättelsen. Den får sedan vila, oläst, i sisådär sex veckor. Sedan tar man fram den – och tar bort tio procent. Minst.
Tulipanaros!
Värst av allt: jag borde stryka ännu mer, manus är på tok för långt, lyder domen. Jag slipar knivarna, stålsätter mig, och sätter igång. Hittills har jag lyckats få bort kanske tre sidor av 120. Vad blir det? Fyra procent?
Här måste till radikala lösningar! Men som alltid vill jag komma på dem själv.
Det där ”kan sälv!” är för övrigt anledningen till att jag inte kan spela piano. När pappa ville lära mig spela på riktigt bredde jag ut armarna över tangenterna och pep kan sälv!
Så jag vet att till slut ska det en kunnig redaktör till för att slutresultatet ska bli det bästa möjliga. Men än så länge släpper jag ingen annan över bron.
Kan sälv!
