Kom ut på Författarförlaget 1976.
Dansk översättning, Karl-Ludvig, Gyldendal 1979.
Innehåll:
När Karl-Ludvig får veta att Anna är med barn sticker han. Tillsammans med sin mamma åker han skidor i Dalarna men hela tiden mal tankarna på Anna, Anders, barnet. Ett brev från Anders får honom att snabbt bege sig hem igen.
Bakgrund:
När jag avslutade boken Ensam med orden: ”Jag är med barn” hade jag faktiskt inte tänkt skriva någon fortsättning. Nu fick läsarna själva dikta vidare. Det var bara det att jag kunde inte låta bli att fundera jag också.
Utdrag ur Karl-Ludvig
/—/
Allt meningslöst dödande.
Allt liv som vill leva men inte fick.
Hon ska ta hand om det här med ungen själv.
Om hon gjorde abort!
Det kunde hon väl inte göra ändå?
Ha ihjäl ungen?
En unge som kanske såg ut som han, öron och alltihop.
Han ville inte att Anna skulle göra abort, inte ens om det var Anders som var farsa till ungen.
Han ville att ungen skulle vara hans unge. Han ville ta hand om den där ungen i Annas mage, skydda den så ingen trampade på den eller plågade den.
Hon kanske hade ihjäl ungen för att hon var rädd för den hon också?
Ta hand om det själv.
Han kände sig utanför, utskuffad, bortstött.
Maktlös.
Hon fick inte ha ihjäl ungen!
Elvira Birgitta Holm 