Kom ut på Författarförlaget 1976.
Dansk översättning, Ensom, Gyldendal 1978.
Innehåll:
Det tar slut mellan Karl-Ludvig och Johanna. Kvar finns kompisen Anders, som fanns med redan på konfirmationslägret. Men Karl-Ludvig upptäcker att Anders har ihop det med en kille, Björn. Anna förför Karl-Ludvig fast hon egentligen är kär i Anders. Hennes kompis Loppan har nämligen sagt att man alltid avskyr den förste. Och Karl-Ludvig avskyr hon ju sen förut. När Karl-Ludvig sedan hittar Anders i bara kalsongerna hemma hos Anna skriker han ut sanningen om Anders och Björn. Och Anna upptäcker att hon är med barn.
Bakgrund:
Det skar sig mellan Hans-Eric och mej. Boken heter Ensam av flera skäl. Jag skrev den ensam. Karl-Ludvig var åter ensam, den handlar delvis om ensamhet… Den handlar också om homosexualitet. Det gav den extra uppmärksamhet, det var inte så vanligt ämne i ungdomsböcker då. Framför allt inte att kärlek mellan två pojkar beskrevs som något positivt, inte som Problemet med stort P.
Utdrag ur Ensam
Karl-Ludvig
Killar förlovar sig inte med varandra!
Där satt Björn och Anders tillsammans på sängen, Björn med Anders hand i sin näve nu, generad, Anders med lysande ögon.
Karl-Ludvig försökte vänja sig.
– Jag trodde du visste, brummade Björn.
– Jag hade tänkt tala om det för dej men fick inte en chans, sa Anders. Är du chockerad?
– Nej. Jo, lite kanske.
Karl-Ludvig satte sig i en av de välkomnande öronlappsfåtöljerna. Den slöt honom i sin väldiga famn, så som Björn nu lade sina trygga armar kring Anders, som lutade sig mot honom med ett mjukt leende över hela ansiktet.
– Det är inte så många som vet än, sa Björn. Vi har inte varit tillsammans så länge än.
– Åjo, en hel månad, sa Anders.
Det var fantastiskt att se – lille Anders förnöjt hopkurad i Björns famn, med huvudet lutat mot hans axel.
Karl-Ludvig kom på sig själv med att snegla för att se om de hade stånd.
Det hade de inte.
– Du kanske blir generad, sa Anders. Ska vi hålla oss ifrån varandra?
– Nejdå.
Det var lögn. Han blev fruktansvärt generad av att se dem sitta så där. Han fick fjärilar i magen och visste inte vart han skulle titta. Och han blev lite, lite upphetsad.
/—/
Anders
Ljuvliga Björn, ljuvliga härliga Björn!
Han skrattar i solen och löven virvlar kring och luktar jord och visset gräs och Böne, Böne ler så ögonen försvinner.
Måste röra vid honom.
Kom loss, en de-ashi-baraj, ta i mej, Böne, rör vid mej…
Dina händer!
Å, mage mot mage, som då första gången i dojon:
Björn framför mej och hans kimono har åkt upp och hans mage har hår som kör ihop sej till en svart rand mot naveln och ner under byxlinningen, hans mage framför mej och så kastar han mej och går ner i fasthållning och min kimono åker upp så hans mage ligger mot min, det nästan gick för mej…
Rör vid mej, strunt i om nån kommer, låt hela världen se, jag älskar dej, Böne, älskar dej, kom!
(Vad är det med Ludde? Han grubblar för mycket!)
Kyss mej Björn!
Drunknar i din mun…
Elvira Birgitta Holm 