Bonnier/Carlsen våren 2000
Fristående fortsättning på Draksommar.
Dragevinter Dansk översättning, Gyldendal 2001
Innehåll:
Bim och Madeleine dras till varandra. ”Akta dej för vargarna” sa Madeleine. Men när katastrofen kom kunde inte Bim göra något för att rädda henne.
Bakgrund:
Jag skulle egentligen skriva del tre av Sången om Dramm. Men hela tiden dök en bild upp: vit is, svart vak, hjulspår ut mot vaken. Vem hade kört genom isen? Jag måste försöka ta reda på det.
Utdrag ur Drakvinter
Om…
Madeleine satt och kikade på henne från sidan. Bim försökte komma undan de där ögonen, men de höll henne fast.
– Har du kysst nån någon gång då?
– Klart jag har.
– Kan du kyssas, lilla Biet?
– Klart jag kan!
– Få se då!
Bim plutade med läpparna, skickade en smällkyss ut i luften.
– Äh, inga såna där småbarnspussar, jag menar kyssas på riktigt.
Madeleines ansikte var plötsligt alldeles nära.
Bim tryckte sig bakåt mot soffans rygg, men Madeleine följde efter.
Och så tryckte hon sin mun mot Bims mun.
Hårt.
Bim höll läpparna hårt sluta, försökte komma undan.
Hjärtat försökte kasta sig ut ur bröstet på henne.
– Äh, du kan inte. Vänta ska jag lära dej.
– Nej, låt bli!
– Slappna av! Nej, du ska inte spänna läpparna så där. Låt dom bli mjuka. Så här.
Madeleine lät munnen falla öppen lite grann, hennes läppar blev plötsligt stora, mjuka.
Bim försökte låta sin mun bli likadan.
Hjärtat for omkring vilt där inne.
Och så lät Madeleine sina läppar möta Bims läppar, mjukt, mjukt och Bim blundade och nu slutade hjärtat med ens att slå och allting blev alldeles stilla.